Tidigt i morse när jag hämtade ved fick jag se vår spark stå
ensam med ryggen vänd mot sjön. Det
kändes underligt att den meddelade mig följande. ”Jag saknar blank is, jag saknar fast snö och jag saknar rumsvarma
vantar som tar i mig och tar mig på en fin tur på isen mot solen för att njuta
av frihet”.
Inte utan att jag skämdes lite, men vad gör man när det är
naturen som bestämmer. Väder är underligt. Vissa ställen i världen, översvämningar,
andra ställen torka och hungersnöd. Flyktningar,
som om de har tur, kan tälta i minusgrader undan krig.
Och så bekymrar jag mig om vädret och vad sparken tycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar